Välkommen till Liselottes hemsida

Välkommen Övrigt Hästar Upplevelser Länkar Dagbok Bildgalleriet Greta
Russhistoria Hästarnas namn Mina hästar Hästar jag haft Hingstar Jompans ungar Favoriter Till salu
Gästbok

Karens G 400

 

karens


Född 1984 hos Emil W Pettersson, Stånga

e Ponte 230 u Diana 2243 e Dart 287
Brun, 123 cm, Prem A
Nuvarande ägare Anneli Björk, Sävsjö

 


 

Karens kom även han hit via Janne Claesons försorg. Han fick nämligen för sig att 1988 ta familj och hästar med sig, och flytta från Odensala till Skåne. Där stod jag utan hingst till mina ston! Janne talade då med Kurt Larsson Björketorp som hade Karens till salu, och tyckte att det kunde vara en hingst för mig. Kurt gick med på att låna ut Karens på prov en månad, eftersom han var rätt säker på att inte få tillbaka honom…..
Vi, dvs Pia och jag, for iväg med transporten, tog vägen via Agge Hecht i Eskilstuna, vi hade nämligen lejt in henne som chaufför, då varken Pia eller jag hade någon större rutin att köra bil med transport efter. Resan gick dryga 50 mil till Björketorp, där vi fick med oss Karens hem. Och där blev han kvar! En bättre första hingst kunde jag inte ha fått. Karens var alltid snäll mot både folk och fä. Lätt att ha med stona på fribetäckning och en okomplicerad häst på alla sätt. Det var bara ett fel, och det var det att han inte var säker att köra. Det kunde gå bra tio gånger, men den elfte så small det, med skentur och en feg matte som följd. Han var dock desto snällare som ridponny. Jag var redan då för tung som russryttare, men mina tappra stallflickor hade det desto roligare. Först i raden var Sofie Hedeland, som hade många turer med Karens. Men ack vad de gillade varandra, trots att han ibland blev kallad både dammsugare och annat. Det efter att ha visat Sofie vem det egentligen var som bestämde. Jag tror inte att hon blev alltför avskräckt. Nu har hon bla hingsten Othello G 431 hemma i stallet, samt flera russ och ett fortfarande brinnande intresse.

Nästa tjej i raden var grannflickan Ammi Hjellström, vars första ritt på Karens slutade med ofrivillig avsittning och brutet nyckelben. Men inte hjälpte det! Ammi och Karens hade mycket kul ihop, även här med små Karensspecialiteter som alltid höll ryttaren vaken. Undrar hur många gånger Ammi föll av under dessa år? Jag tror hon slutade räkna. Det var bara det, att det var aldrig fula avkastningar, utan bara små trick som gjorde att hon gled av lite fint. Han stod dessutom alltid kvar och väntade på att hon skulle kliva upp i sadeln igen.
Vintern 1994 fick jag för mig att jag skulle sälja Karens (nåt som varken Ammi eller min kära mor kommer att förlåta mig), för att få hit lite nytt blod. Till min stora glädje hamnade han hos Anneli och Peter Björk i Sävsjö, där han fortfarande finns kvar. Där har han utbildats inom ridningen, tävlat i både hoppning och dressyr med den äran, samtidigt som han vid ett flertal gånger visats i ett bländande skick på utställning. Det är bara synd att han inte använts så mycket i aveln på sista tiden, då hans avkommor visat sig vara både användbara., bussiga och vackra.

 

 

© Liselotte Erixon